Varför Ecuador måste bevilja asyl till Assange

Av Jorge Capelán, RLP/TcS.

Ecuadors president Rafael Correa måste stå emot de oerhörda påtryckningarna och bevilja politisk asyl till Julian Assange, eftersom endast försvaret av de mest grundläggande principerna för internationellt umgänge kan rädda världen från en nukleär katastrof.

Assanges asylfall är solklart. Han löper uppenbar risk att utvisas, först till Sverige och sedan till USA där han med stor sannolikhet kommer att dömas till döden. Hans hemland, Australien, har redan meddelat att det inte tänker röra ett finger för att skydda honom.

Inför Assanges asylansöakan igår inför den ecuadoranska ambassaden i London kan tiotals olika hänsyn vägas mot varandra, men principerna måste vara agörande.

NATO:s makter är engagerade i en fascistisk anstormning mot de institutioner som borde garantera en åtminstone minimal ram för civiliserat umgänge mellan länderna.

Dessa makter har koopterat och korrumperat debatten och institutionerna relaterade till demokrati och mänskliga rättigheter i global skala. Med de mänskliga rättigheterna och demokratin som förevändning rättfärdigas kriminela plundringståg som resulterar i ytterst allvarliga och massiva brott mot de mänskliga rättigheterna samt förstörelsen av demokratin i de länder som blir föremål för attackerna, från Irak till Afghanistan, från Libyen till Syrien, från Elfenbenkust till Mali.

De grövsta brotten mot de mänskliga rättigheterna i vilken som helst av NATO:s vasallstater tolereras eller betraktas som händelser av underordnad betydelse samtidig som de mest skamlösa propagandakampanjerna bedrivs mot de länder där NATO är intresserat att destabilisera och invadera.

Inom de egna gränserna bryter NATO-länderna öppet mot asylrätten genom att skapa högsäkra fängelser för att bura in papperslösa människor som om de vore kriminella. Dessa regeringar förtrycker de sociala protesterna på det mest våldsamma viset och vänjer sina medborgare vid våldsutövandet genom de privata mediemonopolens antikultur.

I de länder som blir föremål för interventioner och ockupationer bedriver NATO:s länder urskinningslösa och massiva brott mot mänskligheten mot barn, kvinnor, äldre och vuxna, och brännmärker hela samhällen i decennier i kölvattnet av våldet, misären och miljöförstörelsen.

I sitt korståg mot civilisationens institutioner har NATO:s makter infiltrerat FN med sina egna statliga bihang döpta till "Non-Governmental Organizations", formellt obundna men i praktiken finansierade och underkastade dessa makters geopolitiska och affärsmässiga intressen.

Det senaste året har NATO:s makter tillsammans med Israel och Mellanösterns mest reaktionära dynastier manipulerat de folkliga protesterna så att folken i regionen inte lyckas uppnå sina målsättningar av värdighet, demokrati och utveckling.

Libyen befinner sig i ett tillstånd av kaos och laglöshet, Syrien hotas av ett liknande blodbad medan Libanon håller på att destabiliseras. I Tunisien och Egypten har USA:s och NATO:s organ för politisk finansering manipulerat utvecklingen så att den inte resulterar i förändringar som avspeglar drömmarna från befolkningens flertal. Samtidigt tystar eller ignorerar NATO:s propagandamaskineri massakern mot Bahreins folk begången av en ärkereaktionär diktatur som åtnjuter imperiets gunst.

Målet för denna politik som verkställs med demokratin och de mänskliga rättigheterna som förevändning har vare sig med den ena eller med de andra att göra, det handlar snarare om att främja raka motsatsen: kaos, krig, maffiavälde, etnisk och religiös rensning, dvs om att införa barbariet och elitväldet. Därför är NATO:s agenda en fascistisk sådan.

USA och dess bihang NATO, tillsammans med Israel och arabländernas västvänliga eliter hoppas krossa allt motstånd mot deras planer på att privatisera regionens resurser och bana vägen för en direkt attack mot Iran. Det är den gamla historien om Nazitysklands uppgång som utspelas igen i 2000-talets början.

Dessa makters ambitioner är att upprätthålla den västerländska dominansen i tider då en ny multipolär världsorgning håller på att ta form, och de kommer inte att stoppa offensiven tills de inte lyckas försätta hela världen i kaos och barbari. Till detta ändamål är de i stånd att spränga världen i bitar med sin kärnvapenarsenal.

Lyckligtvis saknar USA och NATO tillgång till lättmanipulerade internationella organ i Latinamerika med vilka de kan rättfärdiga sina invasioner, men de försöker hela tiden försvaga regionens mest vitala, radikala och folkliga demokratier med alla till buds stående medel.

Latinamerika är inte Afrika och inte heller Mellanöstern. Folken i Latinamerika har sagt att det är nog med interventioner. USA:s koloniministerie i regionen, de Amerikanska Staternas Organisation OAS, har allvarligt försvagats, antingen förändras den eller dör under tyngden av de Amerikanska Staternas Samvälde CELAC.

Det är brådska att vidta konkreta steg för att stoppa denna fascistiska offensiv. Latinamerika är den enda regionen i dagens värld som är tillräckligt mogen för att en grupp av länder som ALBA reser sig mot förintelsen av folkrätten.

Att bevilja Julian Assange asyl är ett sätt att försvara asylrätten, att bemöta Västs korruption av FN, att försvara yttrandefriheten, den verkliga demokratin och, till syvende och sist, att utmana en av de sista resterna av en unipolär världsordning som befinner sig i stlutlig dekadens.

Att bevilja WikiLeaks språkrör politisk asyl är, i sista instans, en antifascistisk handling, kanske den mest nödvändiga i mänsklighetens historia.