Av Jorge Capelán, RLP/TcS.
Ecuadors president Rafael Correa måste stå emot
de oerhörda påtryckningarna och bevilja politisk asyl till Julian Assange,
eftersom endast försvaret av de mest grundläggande principerna för
internationellt umgänge kan rädda världen från en nukleär katastrof.
Assanges asylfall är solklart. Han löper
uppenbar risk att utvisas, först till Sverige och sedan till USA där han med
stor sannolikhet kommer att dömas till döden. Hans hemland, Australien, har
redan meddelat att det inte tänker röra ett finger för att skydda honom.
Inför Assanges asylansöakan igår inför den
ecuadoranska ambassaden i London kan tiotals olika hänsyn vägas mot varandra,
men principerna måste vara agörande.
NATO:s makter är engagerade i en fascistisk
anstormning mot de institutioner som borde garantera en åtminstone minimal ram
för civiliserat umgänge mellan länderna.
Dessa makter har koopterat och korrumperat
debatten och institutionerna relaterade till demokrati och mänskliga
rättigheter i global skala. Med de mänskliga rättigheterna och demokratin som
förevändning rättfärdigas kriminela plundringståg som resulterar i ytterst
allvarliga och massiva brott mot de mänskliga rättigheterna samt förstörelsen
av demokratin i de länder som blir föremål för attackerna, från Irak till
Afghanistan, från Libyen till Syrien, från Elfenbenkust till Mali.
De grövsta brotten mot de mänskliga
rättigheterna i vilken som helst av NATO:s vasallstater tolereras eller
betraktas som händelser av underordnad betydelse samtidig som de mest skamlösa
propagandakampanjerna bedrivs mot de länder där NATO är intresserat att
destabilisera och invadera.
Inom de egna gränserna bryter NATO-länderna
öppet mot asylrätten genom att skapa högsäkra fängelser för att bura in
papperslösa människor som om de vore kriminella. Dessa regeringar förtrycker de
sociala protesterna på det mest våldsamma viset och vänjer sina medborgare vid
våldsutövandet genom de privata mediemonopolens antikultur.
I de länder som blir föremål för interventioner
och ockupationer bedriver NATO:s länder urskinningslösa och massiva brott mot
mänskligheten mot barn, kvinnor, äldre och vuxna, och brännmärker hela
samhällen i decennier i kölvattnet av våldet, misären och miljöförstörelsen.
I sitt korståg mot civilisationens institutioner
har NATO:s makter infiltrerat FN med sina egna statliga bihang döpta till
"Non-Governmental Organizations", formellt obundna men i praktiken
finansierade och underkastade dessa makters geopolitiska och affärsmässiga
intressen.
Det senaste året har NATO:s makter tillsammans
med Israel och Mellanösterns mest reaktionära dynastier manipulerat de folkliga
protesterna så att folken i regionen inte lyckas uppnå sina målsättningar av
värdighet, demokrati och utveckling.
Libyen befinner sig i ett tillstånd av kaos och
laglöshet, Syrien hotas av ett liknande blodbad medan Libanon håller på att
destabiliseras. I Tunisien och Egypten har USA:s och NATO:s organ för politisk
finansering manipulerat utvecklingen så att den inte resulterar i förändringar
som avspeglar drömmarna från befolkningens flertal. Samtidigt tystar eller
ignorerar NATO:s propagandamaskineri massakern mot Bahreins folk begången av en
ärkereaktionär diktatur som åtnjuter imperiets gunst.
Målet för denna politik som verkställs med
demokratin och de mänskliga rättigheterna som förevändning har vare sig med den
ena eller med de andra att göra, det handlar snarare om att främja raka
motsatsen: kaos, krig, maffiavälde, etnisk och religiös rensning, dvs om att
införa barbariet och elitväldet. Därför är NATO:s agenda en fascistisk sådan.
USA och dess bihang NATO, tillsammans med Israel
och arabländernas västvänliga eliter hoppas krossa allt motstånd mot deras
planer på att privatisera regionens resurser och bana vägen för en direkt attack
mot Iran. Det är den gamla historien om Nazitysklands uppgång som utspelas igen
i 2000-talets början.
Dessa makters ambitioner är att upprätthålla den
västerländska dominansen i tider då en ny multipolär världsorgning håller på
att ta form, och de kommer inte att stoppa offensiven tills de inte lyckas
försätta hela världen i kaos och barbari. Till detta ändamål är de i stånd att
spränga världen i bitar med sin kärnvapenarsenal.
Lyckligtvis saknar USA och NATO tillgång till
lättmanipulerade internationella organ i Latinamerika med vilka de kan
rättfärdiga sina invasioner, men de försöker hela tiden försvaga regionens mest
vitala, radikala och folkliga demokratier med alla till buds stående medel.
Latinamerika är inte Afrika och inte heller
Mellanöstern. Folken i Latinamerika har sagt att det är nog med interventioner.
USA:s koloniministerie i regionen, de Amerikanska Staternas Organisation OAS,
har allvarligt försvagats, antingen förändras den eller dör under tyngden av de
Amerikanska Staternas Samvälde CELAC.
Det är brådska att vidta konkreta steg för att
stoppa denna fascistiska offensiv. Latinamerika är den enda regionen i dagens
värld som är tillräckligt mogen för att en grupp av länder som ALBA reser sig
mot förintelsen av folkrätten.
Att bevilja Julian Assange asyl är ett sätt att
försvara asylrätten, att bemöta Västs korruption av FN, att försvara
yttrandefriheten, den verkliga demokratin och, till syvende och sist, att
utmana en av de sista resterna av en unipolär världsordning som befinner sig i
stlutlig dekadens.
Att bevilja WikiLeaks språkrör politisk asyl är,
i sista instans, en antifascistisk handling, kanske den mest nödvändiga i
mänsklighetens historia.
