Visar inlägg med etikett FIFA. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett FIFA. Visa alla inlägg
måndag 7 juli 2014
Multipolar soccer
By Jorge Capelán / Aydinlik (Turkey).
The Western global media dictatorship and its coverage of the FIFA World Cup in Brazil this year convey a tragicomic impression of schizophrenia. On one hand, for weeks and months the country has been portrayed as unable to host the championship because of inefficiency, corruption and sheer imbecility or outright contempt for human life, as in the case with the wild speculations about death squads killing street children in order to clean the cities for the incoming waves of tourists. On the other hand, in country after country, TV-audiences beat records by the day as people all over the globe gather to watch the performances of stars such as Messi, Neymar, Ronaldo, Robben or Klose, and the same media monopolies that between matches do their best to smear the event, photograph, record, describe and comment every tackle, foul, header or corner taking place as if it were the only important thing going on in the world right now.
Allegedly, Brazil is in a state of war because of the ongoing «anti-government» protests but the polls say that if elections were held today, president Dilma Rousseff would get more votes than all of her opponents together (Nobody seriously thinks that Rousseff will fail to get reelected on the elections scheduled later this year). It is not the hundreds of demonstrators around the arenas that have affected the World Cup, but traffic jams. Sure, there are plenty of reasons to be unsatisfied in today's Brazil, as well as there are plenty of reasons to be «critical» of FIFA's mafia, but most Brazilians can differentiate between real foes with capital letters such as Capitalism, Imperialism and the Corporate Global Sports Industry and PT's government, which has created none of the former and instead has attempted to address their consequences.
Brazil inherits many of the structural problems common to other big (and small) third-world countries: Vast inequalities; a political system that prevents democratic reforms and protects the power of corrupted cliques; a poorly integrated economy, depending heavily on the exploitation of natural resources, as well as racism, sexism and other expressions of oppression.
In spite of all that, since 2002, left-wing leaders Lula da Silva and Dilma Rousseff have managed to start a dramatic process of democratization in the most unequal country in the region and the world: 36 out of 200 million Brazilians have left behind extreme poverty, and a total of 13.8 million households, 50 million people, benefit from social programs that have considerably improved their living conditions. These programs have increased the children's school attendance by 85% and reduced maternal mortality by 40% during the past decade.
Brazil today is not what it was before Lula and Dilma came to power. It has become the world's sixth largest economy and, since its membership in the BRICS(+A) group, it has become one of the leading voices in the process of emergence of a multipolar world order. Between 2002 and 2008, its exports have more than tripled to staggering 200 billion dollars a year; the discovery of the Presal findings have made of Brazil an offshore oil superpower and its industry, stimulated by huge orders from the public sector, has been hugely strengthened.
The Western Multinational Corporate Media's smearing of Brazil's World Cup today mimics the global smear campaigns being waged against Russia (remember Sochi) and China. It is a part of the Empire's strategy for the global «contention» of a multipolar World Order. In the Latin American context, this campaign belongs to a strategy directed mainly (although not exclusively) against three South American countries: Brazil, Argentina and Venezuela. The first two are regional giants (both members of BRICS) without which no project for regional integration is viable. The third one, the Bolivarian Republic of Venezuela, is the bearer of the most articulated anti-capitalist dimension of such a project of integration - a dimension without which the project itself would not be successful. That is why nobody should be surprised to see right now: a vicious campaign of US-sponsored «syrianization» against Venezuela; a Wall Street-backed speculation offensive of «vulture» hedge funds against Argentina and an outright character assassination of Brazil in the global Western media.
Emergent countries such as Brazil are not «cute» anymore. It's big time now and the hegemony of the tandem Wall Street/London City is at stake. Four years ago, South Africa hosted the FIFA World Cup and the treatment of the Western Media, in spite of the terrible social and economic conditions, was nowhere near the negative coverage received by Brazil today. If the World Cup were held today in South Africa, we would witness a similar smear campaign. As we today «learn» that there still exist poor people in Brazil, we would «learn» that white people still have privileges in South Africa.
The Western global media dictatorship and its coverage of the FIFA World Cup in Brazil this year convey a tragicomic impression of schizophrenia. On one hand, for weeks and months the country has been portrayed as unable to host the championship because of inefficiency, corruption and sheer imbecility or outright contempt for human life, as in the case with the wild speculations about death squads killing street children in order to clean the cities for the incoming waves of tourists. On the other hand, in country after country, TV-audiences beat records by the day as people all over the globe gather to watch the performances of stars such as Messi, Neymar, Ronaldo, Robben or Klose, and the same media monopolies that between matches do their best to smear the event, photograph, record, describe and comment every tackle, foul, header or corner taking place as if it were the only important thing going on in the world right now.
Allegedly, Brazil is in a state of war because of the ongoing «anti-government» protests but the polls say that if elections were held today, president Dilma Rousseff would get more votes than all of her opponents together (Nobody seriously thinks that Rousseff will fail to get reelected on the elections scheduled later this year). It is not the hundreds of demonstrators around the arenas that have affected the World Cup, but traffic jams. Sure, there are plenty of reasons to be unsatisfied in today's Brazil, as well as there are plenty of reasons to be «critical» of FIFA's mafia, but most Brazilians can differentiate between real foes with capital letters such as Capitalism, Imperialism and the Corporate Global Sports Industry and PT's government, which has created none of the former and instead has attempted to address their consequences.
Brazil inherits many of the structural problems common to other big (and small) third-world countries: Vast inequalities; a political system that prevents democratic reforms and protects the power of corrupted cliques; a poorly integrated economy, depending heavily on the exploitation of natural resources, as well as racism, sexism and other expressions of oppression.
In spite of all that, since 2002, left-wing leaders Lula da Silva and Dilma Rousseff have managed to start a dramatic process of democratization in the most unequal country in the region and the world: 36 out of 200 million Brazilians have left behind extreme poverty, and a total of 13.8 million households, 50 million people, benefit from social programs that have considerably improved their living conditions. These programs have increased the children's school attendance by 85% and reduced maternal mortality by 40% during the past decade.
Brazil today is not what it was before Lula and Dilma came to power. It has become the world's sixth largest economy and, since its membership in the BRICS(+A) group, it has become one of the leading voices in the process of emergence of a multipolar world order. Between 2002 and 2008, its exports have more than tripled to staggering 200 billion dollars a year; the discovery of the Presal findings have made of Brazil an offshore oil superpower and its industry, stimulated by huge orders from the public sector, has been hugely strengthened.
The Western Multinational Corporate Media's smearing of Brazil's World Cup today mimics the global smear campaigns being waged against Russia (remember Sochi) and China. It is a part of the Empire's strategy for the global «contention» of a multipolar World Order. In the Latin American context, this campaign belongs to a strategy directed mainly (although not exclusively) against three South American countries: Brazil, Argentina and Venezuela. The first two are regional giants (both members of BRICS) without which no project for regional integration is viable. The third one, the Bolivarian Republic of Venezuela, is the bearer of the most articulated anti-capitalist dimension of such a project of integration - a dimension without which the project itself would not be successful. That is why nobody should be surprised to see right now: a vicious campaign of US-sponsored «syrianization» against Venezuela; a Wall Street-backed speculation offensive of «vulture» hedge funds against Argentina and an outright character assassination of Brazil in the global Western media.
Emergent countries such as Brazil are not «cute» anymore. It's big time now and the hegemony of the tandem Wall Street/London City is at stake. Four years ago, South Africa hosted the FIFA World Cup and the treatment of the Western Media, in spite of the terrible social and economic conditions, was nowhere near the negative coverage received by Brazil today. If the World Cup were held today in South Africa, we would witness a similar smear campaign. As we today «learn» that there still exist poor people in Brazil, we would «learn» that white people still have privileges in South Africa.
fredag 27 juni 2014
Tack, FIFA!
av Jorge Capelán.
Visst är fotbollen stor. Tack vare denna hälsosamma och uppbyggande idrott kan vi alla känna oss lite snällare, eftersom det finns en uruguayansk fotbollspelare över vilken vi nu kan ösa allt vårt hat och våra negativa känslor: Vi pratar såklart om «kannibalen» Luis Suárez.
Tack vare denna till sin natur patologiska varelse, denna kopia av Hannibal Lecter, såväl i sin kulaniriska smak som i sin maniska återfallsbenägenhet, som inte förtjänar att ingå i den mänskliga gemenskapen på grund av det uppenbart abnorma gärning av att ha knaprat på en back i det italienska landslaget, vi har allihopa blivit förlåtna både våra egna och våra fotbollslags synder:
- Tusentals mexikanska fans, som under VM:s matcher skrek «Bög!» till Brasiliens och Kameruns målvakter varje gång någon av dessa boxade iväg någon boll är förlåtna. Epitetet «är inte att betrakta som en förolämpning i detta specifika sammanhang» sade FIFA, som avfärdade en anmälan om «olämpligt uppträdande» mot det mexikanska fotbollsförbundet. Världens fotbollsälskande homofober och rasister, förena eder i ett enda bögskanderande! FIFA, så upptaget som det är med att få ett slut på antropofagin inom idrott bryr sig inte ett dugg om det, vare sig «i detta specifika sammanhang» eller i något annat om organisationen tjänar på det.
- Också Neymar, som i ögonvrån såg kroaten Luca Modric från långt håll komma springandes bakifrån och med Brasiliens djupaste illvilja och helt oprovocerat smällde till med en armbåge som nästan fick motståndaren att förlora ett öga. Självklart är också förlåtna alla backar i världen som «markerar» (som det eufemistiskt kallas) sina motståndare med en motorsåg. Allt är tillåtet eftersom, som i Bin Ladens fall, «ingenting» kan jämföras med vad Suárez gjorde.
- Naturligtvis är också förlåtna Kamerunspelarna Benoit Assou-Ekotto och Benjamin Moukandjo, som hamnade i ett slagsmål på fotbollsplanen i matchen mot Kroatien. Andra som självklart skall förlåtas är Ghanas sjärnor Kevin-Prince Boateng och Sulley Muntari, som slog och förolämpade sin tränare under ett bråk om pengar. Allt är frid och broderskap i fotbollens värld, utom för viss avskum med benägenheten att bita sina motståndare.
Det är tur att FIFA har beslutat att straffa kannibalen Suárez på det hårdaste sättet man kan föreställa sig, nämligen genom att skilja personen ifråga från det enda hon kan göra i livet under så lång tid att hon nästan tvingas säga adjö till sin karriär.
Här krävs största stränghet! Lyssna inte på vad offret för det uruguayanska antropofagen, den italienska backen Giorgio Chiellini nu säger, att FIFA:s straff mot Suárez är överdrivet strängt! Stackars Chiellini (hoppas att hans skuldra fortfarande är på plats) säkert befinner sig fortfarande i chocktillstånd pga det där odjurets bett. Det är vad som kallas för «Stockholmssyndromet», nämligen att offret försvarar sin plågoande. Stackars Chiellini!
Fortsätt med det, FIFA! Mera rättvisa, tack! Slå dig inte till ro tills varje fotbollsarena i världen bevakas av hundratals drönare och DNA-testerna blir obligatoriska för var och en som vill sätta sin fot på dem! Fortsätt att tillåta ölförsäljningen på fotbollsarenorna, särskilt när holländska och tyska fanns är med, men var extra sträng mot de chilenska fansen, eftersom sådana är säkert ute efter att ställa till med bråk.
Men, framför allt, tack FIFA för att ha avrättat Suárez! Tack vare all uppståndelse med Suárez behöver vi inte längre tänka på att ingen har valt Blatter, att endast de rikaste tevebolagen, dem som tjänar mest pengar och sätter de priser de vill, har företräde till sändningstillstånden. Tack vare uppståndelsen med Suárez behöver vi inte längre tänka på att vi är blåsta, och nästa gång vi ser en världsmästare kommer vi att vara säkra på att det handlar om en medlem i de lönsammas gäng.
Visst är fotbollen stor. Tack vare denna hälsosamma och uppbyggande idrott kan vi alla känna oss lite snällare, eftersom det finns en uruguayansk fotbollspelare över vilken vi nu kan ösa allt vårt hat och våra negativa känslor: Vi pratar såklart om «kannibalen» Luis Suárez.
Tack vare denna till sin natur patologiska varelse, denna kopia av Hannibal Lecter, såväl i sin kulaniriska smak som i sin maniska återfallsbenägenhet, som inte förtjänar att ingå i den mänskliga gemenskapen på grund av det uppenbart abnorma gärning av att ha knaprat på en back i det italienska landslaget, vi har allihopa blivit förlåtna både våra egna och våra fotbollslags synder:
- Tusentals mexikanska fans, som under VM:s matcher skrek «Bög!» till Brasiliens och Kameruns målvakter varje gång någon av dessa boxade iväg någon boll är förlåtna. Epitetet «är inte att betrakta som en förolämpning i detta specifika sammanhang» sade FIFA, som avfärdade en anmälan om «olämpligt uppträdande» mot det mexikanska fotbollsförbundet. Världens fotbollsälskande homofober och rasister, förena eder i ett enda bögskanderande! FIFA, så upptaget som det är med att få ett slut på antropofagin inom idrott bryr sig inte ett dugg om det, vare sig «i detta specifika sammanhang» eller i något annat om organisationen tjänar på det.
- Också Neymar, som i ögonvrån såg kroaten Luca Modric från långt håll komma springandes bakifrån och med Brasiliens djupaste illvilja och helt oprovocerat smällde till med en armbåge som nästan fick motståndaren att förlora ett öga. Självklart är också förlåtna alla backar i världen som «markerar» (som det eufemistiskt kallas) sina motståndare med en motorsåg. Allt är tillåtet eftersom, som i Bin Ladens fall, «ingenting» kan jämföras med vad Suárez gjorde.
- Naturligtvis är också förlåtna Kamerunspelarna Benoit Assou-Ekotto och Benjamin Moukandjo, som hamnade i ett slagsmål på fotbollsplanen i matchen mot Kroatien. Andra som självklart skall förlåtas är Ghanas sjärnor Kevin-Prince Boateng och Sulley Muntari, som slog och förolämpade sin tränare under ett bråk om pengar. Allt är frid och broderskap i fotbollens värld, utom för viss avskum med benägenheten att bita sina motståndare.
Det är tur att FIFA har beslutat att straffa kannibalen Suárez på det hårdaste sättet man kan föreställa sig, nämligen genom att skilja personen ifråga från det enda hon kan göra i livet under så lång tid att hon nästan tvingas säga adjö till sin karriär.
Här krävs största stränghet! Lyssna inte på vad offret för det uruguayanska antropofagen, den italienska backen Giorgio Chiellini nu säger, att FIFA:s straff mot Suárez är överdrivet strängt! Stackars Chiellini (hoppas att hans skuldra fortfarande är på plats) säkert befinner sig fortfarande i chocktillstånd pga det där odjurets bett. Det är vad som kallas för «Stockholmssyndromet», nämligen att offret försvarar sin plågoande. Stackars Chiellini!
Fortsätt med det, FIFA! Mera rättvisa, tack! Slå dig inte till ro tills varje fotbollsarena i världen bevakas av hundratals drönare och DNA-testerna blir obligatoriska för var och en som vill sätta sin fot på dem! Fortsätt att tillåta ölförsäljningen på fotbollsarenorna, särskilt när holländska och tyska fanns är med, men var extra sträng mot de chilenska fansen, eftersom sådana är säkert ute efter att ställa till med bråk.
Men, framför allt, tack FIFA för att ha avrättat Suárez! Tack vare all uppståndelse med Suárez behöver vi inte längre tänka på att ingen har valt Blatter, att endast de rikaste tevebolagen, dem som tjänar mest pengar och sätter de priser de vill, har företräde till sändningstillstånden. Tack vare uppståndelsen med Suárez behöver vi inte längre tänka på att vi är blåsta, och nästa gång vi ser en världsmästare kommer vi att vara säkra på att det handlar om en medlem i de lönsammas gäng.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)