av Jorge Capelán.
Visst är fotbollen stor. Tack vare denna hälsosamma och uppbyggande idrott kan vi alla känna oss lite snällare, eftersom det finns en uruguayansk fotbollspelare över vilken vi nu kan ösa allt vårt hat och våra negativa känslor: Vi pratar såklart om «kannibalen» Luis Suárez.
Tack vare denna till sin natur patologiska varelse, denna kopia av Hannibal Lecter, såväl i sin kulaniriska smak som i sin maniska återfallsbenägenhet, som inte förtjänar att ingå i den mänskliga gemenskapen på grund av det uppenbart abnorma gärning av att ha knaprat på en back i det italienska landslaget, vi har allihopa blivit förlåtna både våra egna och våra fotbollslags synder:
- Tusentals mexikanska fans, som under VM:s matcher skrek «Bög!» till Brasiliens och Kameruns målvakter varje gång någon av dessa boxade iväg någon boll är förlåtna. Epitetet «är inte att betrakta som en förolämpning i detta specifika sammanhang» sade FIFA, som avfärdade en anmälan om «olämpligt uppträdande» mot det mexikanska fotbollsförbundet. Världens fotbollsälskande homofober och rasister, förena eder i ett enda bögskanderande! FIFA, så upptaget som det är med att få ett slut på antropofagin inom idrott bryr sig inte ett dugg om det, vare sig «i detta specifika sammanhang» eller i något annat om organisationen tjänar på det.
- Också Neymar, som i ögonvrån såg kroaten Luca Modric från långt håll komma springandes bakifrån och med Brasiliens djupaste illvilja och helt oprovocerat smällde till med en armbåge som nästan fick motståndaren att förlora ett öga. Självklart är också förlåtna alla backar i världen som «markerar» (som det eufemistiskt kallas) sina motståndare med en motorsåg. Allt är tillåtet eftersom, som i Bin Ladens fall, «ingenting» kan jämföras med vad Suárez gjorde.
- Naturligtvis är också förlåtna Kamerunspelarna Benoit Assou-Ekotto och Benjamin Moukandjo, som hamnade i ett slagsmål på fotbollsplanen i matchen mot Kroatien. Andra som självklart skall förlåtas är Ghanas sjärnor Kevin-Prince Boateng och Sulley Muntari, som slog och förolämpade sin tränare under ett bråk om pengar. Allt är frid och broderskap i fotbollens värld, utom för viss avskum med benägenheten att bita sina motståndare.
Det är tur att FIFA har beslutat att straffa kannibalen Suárez på det hårdaste sättet man kan föreställa sig, nämligen genom att skilja personen ifråga från det enda hon kan göra i livet under så lång tid att hon nästan tvingas säga adjö till sin karriär.
Här krävs största stränghet! Lyssna inte på vad offret för det uruguayanska antropofagen, den italienska backen Giorgio Chiellini nu säger, att FIFA:s straff mot Suárez är överdrivet strängt! Stackars Chiellini (hoppas att hans skuldra fortfarande är på plats) säkert befinner sig fortfarande i chocktillstånd pga det där odjurets bett. Det är vad som kallas för «Stockholmssyndromet», nämligen att offret försvarar sin plågoande. Stackars Chiellini!
Fortsätt med det, FIFA! Mera rättvisa, tack! Slå dig inte till ro tills varje fotbollsarena i världen bevakas av hundratals drönare och DNA-testerna blir obligatoriska för var och en som vill sätta sin fot på dem! Fortsätt att tillåta ölförsäljningen på fotbollsarenorna, särskilt när holländska och tyska fanns är med, men var extra sträng mot de chilenska fansen, eftersom sådana är säkert ute efter att ställa till med bråk.
Men, framför allt, tack FIFA för att ha avrättat Suárez! Tack vare all uppståndelse med Suárez behöver vi inte längre tänka på att ingen har valt Blatter, att endast de rikaste tevebolagen, dem som tjänar mest pengar och sätter de priser de vill, har företräde till sändningstillstånden. Tack vare uppståndelsen med Suárez behöver vi inte längre tänka på att vi är blåsta, och nästa gång vi ser en världsmästare kommer vi att vara säkra på att det handlar om en medlem i de lönsammas gäng.
fredag 27 juni 2014
söndag 20 april 2014
Central America: Audio commentary for April 17th 2014
toni solo and Jorge Capelán comment on Recent elections in El Salvador and Costa Rica, election to positions in State institutions and continuing serious seismic activity in Nicaragua.
Click to listen
onsdag 13 november 2013
Constitutional reforms: strengthening democratic process in Nicaragua
Discussion with Jorge Capelán and toni solo on the background and content of the proposed Constitutional reforms in Nicaragua currently under consultation.
Click to listen
Click to listen
torsdag 31 oktober 2013
Bishop Abelardo's involvement with wanted criminals, US espionage in Nicaragua
Discussion with toni solo of the incident in Honduras involving Bishop Abelardo Mata's support for a gangster sought by the Honduran and Nicaraguan police and also the relevance of Edward Snowden's revelations to Nicaragua
Click to listen
Click to listen
tisdag 27 augusti 2013
Snowden revisited
Three months after their publication, the
revelations of US National Security Agency functionary Edward Snowden
leave a series of unanswered questions. The version that presents
Snowden as a solitary hero confronting the imperialist espionage
apparatus needs to be reconsidered.
In many ways the positive role of revelations like those of Snowden, Wikileaks and Bradley Manning is undeniable in uncovering imperialist crimes and presenting to the general public the truly totalitarian nature of US global power. However, it is also undeniable that these revelations are filtered through various powerful military, financial ,media and political interests. The revelations not only express a citizens' revolt against imperial violations of basic freedoms but they also, perhaps above all, express contradictions at the very heart of the Western élites.
One example of the romanticizing
propaganda of what has been discovered in recent years is an article by
Julian Assange published by the Australian web site The Stringer on
August 24th this year,i which shows the role of the Google company executives as global flunkeys of the US State Department and NSA.
Assange concludes, “That Google was taking NSA money in exchange for handing over people’s data comes as no surprise. When Google encountered the big bad world, Google itself got big and bad.”
What Assange fails to mention is that among the sectors supporting Snowden and Wikileaks itself are other powerful interests equally “big and bad”
Snowden and the CIA
According to the official version that can be more or less reconstructed from reports on the matter,ii , Snowden was talented in computer skills and also in his knowledge of Japanese and Chinese. He has no university degree, hardly even a high school qualification. As an adolescent, Snowden ““He was a geek like the rest of us,......We played video games, watched animations. It was before geek was cool.” according to an anonymous acquaintance of Snowden's quoted by the New York Times.iii
In May 2004, Snowden enlisted in the Reserve of the US Army as a Special Forces recruit but never finished his training after breaking both legs. The following year he found work as a security guardiv in the University of Maryland Center for Advanced Study of Language, an institution regarded as having close links to the National Security Agency. In very little time, Snowden then began a contract with the CIA working on information security.
Despite his lack of formal qualifications, Snowden received Top Secret security clearancev and in 2007 was assigned to the US embassy in Geneva, as a specialist in network security. Over time, Snowden underwent a crisis of conscience as a result of his work with the agency some of which he considered ethically objectionablevi and in 2009 he quit.....moving to a job in the National Security Agency.
Is that not strange? How can it be that a CIA functionary with high level security clearance just quits their job and in no time at all turns up working as a private contractor for another US espionage agency? After all, over several years, the CIA invested considerable resources in Snowden, as well as paying him extremely well. For example he says he took a 6 month course in information security at that time.vii If Snowden had a crisis of conscience that motivated him to leave the CIA, how did he manage to conceal that from his superiors during the rigorous debriefing process that takes place whenever someone with high level security clearance ends their assignment.
It hardly seems credible that Snowden simply said one day “I don't want to work for the CIA any more....” and his controllers replied “Ok, kid, we wish you well with your next career move....” More unbelievable still is that he was allowed to continue with his high level security clearance privileges.
In interviews, Snowden has said that he earned around US$200,000 as an NSA contractor. Others have said it was more likely US$120,000. Whatever the exact amount, that is certainly more or less the salary level of an employee with the Top Secret/SCI security clearance which Snowden seems to have had.
When Snowden in 2013 told his boss in the Booz Allen Hamilton agency that he wanted some time off to treat a recently diagnosed epileptic condition, surely that might have caught somone's attention? Epilepsy is not a mental illness, but medical opinion agrees that it does increase the risk of mental illness, which would be grounds for immediately suspending an individual's security clearance.
In any case, after Snowden's initial revelations, a Homeland Security sub-committeeviii undertook to find out how it was that Snowden managed to receive that Top Secret security clearance. The Inspector General of the federal government's Office of Personnel Management, Patrick McFarland, has said he has information on Snowden but could not reveal it, self-evidently, since Snowden had been a CIA employee. However, what did emerge from that meeting was a series of very disturbing data on the level of mismanagement in relation to access to classified information in the US.
It transpires that 87% of investigations into candidates for such access are never finished. The Top Secret classification can mean different things for different agencies. One single contractor, the US Information Service, does 65% of the investigations. Over US$1 billion paid by the federal Office of Personnel Management for those investigations has never been audited. At least eighteen OPM investigators have been found to have falsified their investigation results.
To all this, one can add that the USIS agency that investigated Snowden is itself under federal investigation for not having done that work “in an appropriate and detailed way”.ix Corruption and mismanagement are no surprise to anyone critical of the United States government. Even so, nor should one forget that the US intelligence agencies are experts at disinformation exercises.
With all that said, even if this kind of institutional mismanagement were the case, that does not explain how an individual like Edward Snowden can move from a highly paid job in the public sector to a highly paid job in the private sector with no questions asked. It simply does not add up that Snowden fooled, first, the CIA, then his private employers, Dell and Booz Allen, and finally the NSA. The chances are nil of the CIA letting Snowden move on with his Top Secret security clearance with no control of any kind either by them or his private sector employers or the NSA.
On June 10th this year in an interview with the Guardian, Snowden said that from his office he was able to intercept any communication, including those of federal judges or even the US President so long as he had the relevant e-mail address. Despite that, the NSA was unable to locate him in his Hong Kong hotel, even when registered under his real name, just as they were unable to check out the investigation awarding him Top Secret security clearance.
Frankly, the only reasonable explanation that Snowden could travel to Hong Kong and then make it to Moscow is that he was able to count on the complicity of the CIA to change his job and subsequently desert. At least, that is the view of journalist Jon Rappoport.x
According to Rappoport, the CIA is in conflict with the NSA. Currently, the NSA is a giant organization managing immense resources and information while the CIA sees its power and influence in decline. Rappoport cites a report in Wired Magazinexi of June this year according to which the Pentagon sought US$4.7 billion for the NSA in the 2014 budget while the amounts for the CIA and other US espionage agencies were cut to US$4.4 billion.
Rappoport thinks the CIA fed Snowden the information that he in turn has fed to the Western media. That in itself by no means suggests Snowden was not genuine in his actions and may very well be sincerely convinced of the danger the NSA's global spying capability represents for civil liberties.
George Soros
One thing definitely stands out in the coverage given to Edward Snowden by left wing and progressive media both in the imperialist countries and in our own. Namely, almost no one mentions the role of Wall Street financier George Soros. In general, it is an interesting question why almost no one discusses the role played in the funding of the so-called alternative media by corporate interests represented by the Ford and Rockefeller Foundations and any other similar institutions.
For decades, private foundations linked to big groups of US capitalxii, usually closely linked to the US government apparatus, to the CIA and to the Council for Foreign Relations, distribute millions of dollars in their effort to control and guide public opinion.
One of the thirty most wealthy people in the world and number fifteen in the Forbes list of US millionaires,xiii Soros funds the greater part of the progressive and even radical networks in North America that focus on defending rights to privacy and freedom of information. But hardly anyone seems to be interested in drawing the relevant conclusions in relation to that fact, given that Soros' ideology is by no means progressive.
By contrast, the connections of George Soros to the networks of imperial power are well known.xiv For example, the writer Eva Golingerxv notes that “parallel to his activities as a financial speculator, George Soros, along with the Bush and Bin Laden families, is part of the Carlyle Group led by Frank Carlucci, He is also a member of the Bilderberg group, the Council for Foreign Relations, the International Crisis Group and Human Rights Watch.” In 1993 Soros founded the Open Society Institute which has participated actively in joint operations with the CIA in former Yugoslavia, Ukraine, Georgia and Tibet. Likewise, the misnamed philanthropic organizations funded by Soros were active all through 2011 in their attempts to help the Muslim Brotherhood take power in Egypt.xvi
Soros funded groups, like Human Rights Watch and Freedom House, take the lead in all the US government psychological warfare campaigns against foreign governments perceived as requiring destabilization so as to advance US interests. Along with Soros, the International Crisis Group (ICS), includes senior US foreign policy figures like Zbigniew Brzezinski, Richard Armitage and Kenneth Aldelman. Armitage y Adelman are both signatories of the Project for a New American Century which laid the doctrinal basis for the “war on terror” of George W. Bush.
Together with Snowden during the first press conference he gave after arriving at Moscow airport on July 12th was Tatyana Lokshina,xvii representative in Russia of the Soros-funded Human Rights Watch. Coordinating Snowden's legal defence in the US one finds another Soros funded organization, the American Civil Liberties Union xviii involved in public disagreements with the lawyers of Snowden's father, Lon, and Lon Snowden's Russian lawyer.xix
A declaration by the Soros-funded Open Society Foundation xx on July 12th this year criticised the administration of President Obama for excessive use of the archaic Espionage Act to punish various whistle blowers who in recent years have revealed information affecting imperial interests, among them Bradley Manning and Snowden himself.
The declaration by OSF legal adviser, Morton Halperin, asserts that President Obama's use of the legislation creates a serious threat to the public right to know and to the process by which Americans are informed about US government activities in matters of National Security.
It is a well established fact that Guardian reporter Glenn Greenwald who took the lead in reporting Edward Snowden's revelations is someone closely connected with the Soros networks. In 2008, Greenwald and writer Jane Hamsher founded the political pressure group Accountability Nowxxi aiming to “move the Democrat Party to the Left”. The most importnt members of Accountability now are almost all members of the Soros network.xxii
Laura Poitras was the first person contacted by Snowden when he sought to publish his information in the New York Times. Laura Poitras also filmed the interview with Snowden conducted in his hotel in Hong Kong. Both Laura Poitras and Glenn Greenwald are board members of the Freedom of the Press Foundation xxiii, funded by the Foundation for National Progress which publishes the investigative journalism magazine Mother Jones.
As a documentary maker, Poitras' career is characterized by critical political and social reporting especially after the September 11th 2001 attacks on the US. Her film “My country, my country” on the effects of the US occupation of Iraq was nominated for an Oscar. Poitras believes that this film got her placed on “the Department of Homeland Security's (DHS) watch list" with the highest threat rate the Department of Homeland Security assigns.xxiv
As it happens, in 2012 Poitras received a prestigious fellowship from the MacArthur Foundation,xxv of US$500,000 on the basis that her “elegant and illuminating documentaries capture the lives and intimate experiences of families and communities largely inaccessible to the American media.”
The MacArthur Foundationxxvi helps organizations and individuals committed to “building a more just, verdant and peaceful world”. Among the groups receiving help from the MacArthur Foundation is the Center for Global Development, among the first 150 of the hundreds of groups receiving help from the Open Society Institute of George Soros.xxvii
Robert L. Galluccixxviii, current president of the MacArthur Foundation has a long record of service in the US State Department where he worked among other assignments in the Arms Control and Disarmament Agency and much later as Special Envoy to deal with the threat posed by the proliferation of ballistic missiles and weapons of mass destruction. Gallucci is also currently a member of the US State Department Advisory Board of International Security Advisors and, superfluous to say, a member of the Council for Foreign Relations.
With those antecedents one can well ask how it comes about that an institution whose president is a key imperialist strategic adviser can stand over an award of half a million dollars to a documentary maker who in her own words is considered by the Department of Homeland Security to represent the highest level of threat to the United States of America. And it may be worth remembering a detail of that MacArthur Foundation fellowship. The foundation explains on its web site xxix that “Although nominees are reviewed for their achievements, the fellowship is not a reward for past accomplishment, but rather an investment in a person's originality, insight, and potential” (italics added)
On its web site, the Freedom of the Press Foundation states it “is dedicated to helping defend and support aggressive, public-interest journalism focused on exposing mismanagement, corruption, and law-breaking in government.” xxx To fund this the organization uses a strategy known as “crowd-sourcing funding” by which the public can donate to one or several alternative media among a group proposed on a bi-monthy basis by the FPF on its web page. The FPF explains, “Our goal is to broaden the financial base of these types of institutions—both start-ups and established non-profit organizations — by crowd-sourcing funding and making it easy for people to support the best journalism from an array of organizations all in one place.”
In a Huffington Post interview of December 16th 2012xxxi, Trevor Timm, co funder and executive director of the FPF, explains that the original idea for the FPF came out of conversations with both Daniel Ellsberg, the whistle blower who published the Pentagon Papers and John Perry Barlow of the Grateful Dead rock group who co-founded the Electronic Frontier Foundation, promoting free software and Internet privacy.
The next day, December 17th 2012, the EFF
announced on its web page it had decided to become a legal adviser to
the FPF. As well as Barlow, Rainey Reitman, EFF's head of activism is
also a co-founder of the FPF and works as a member of the of the EFF's
technology team. xxxii
A footnote to that December 17th news item states that although one of
the EFF directors and some of its employees were active in the FPF, the
EFF as such was not a member of the Freedom of the Press Foundation but
merely its legal adviser.
In fact, what is certain is that the EFF is a regular recipient of funding from the Open Society Institute of George Soros.xxxiii The links between Soros and another of the EFF directors, Brian Behlendorf, developer of the Apache web server software, go back at least as far as 1998 when both participated in the political lobbying group MoveOn.org, in response to the indignation caused by President Bill Clinton's affair with White House intern Monica Lewinsky. Back then the group urged congress to censure the President and “move on”.xxxiv
One example of how this kind of arrangement works is the support the FPF has given WikiLeaks since December 2012. "Since WikiLeaks became a front-page news story, secrecy has gotten worse in the U.S," as Trevor Timm declared to the Huffington Post.xxxv
Behind the Snowden scandal lies a struggle for power in the heart of the dominant Western élites. There is a possible link between the CIA's interest in making problems for the NSA and the interests of big finance, namely the massive ability of electronic spying to monitor not only the various terrorist threats but also the activities of the big banks.
Writer Jon Rappoportxxxvi takes up the inference made by novelist Brad Thor in his novel Black List,xxxvii in which he suggests the existence of a super-espionage agency which imagines a super-espionage agency which “for years ….has used its technological superiority to carry out massive business transactions based on privileged information”. One may well ask whether global mega-banks like JP Morgan, Goldman Sachs or the Quantum Group of George Soros would take with equanimity the existence of an espionage agency with the ability to know more about them than they know themselves.
The revelations in perspective
Putting things in perspective, one has to ask what the revelations of Edward Snowden really mean.
Without disparaging their value, it is hard to believe that the intelligence services of US target countries like Russia or China would have been ignorant of :
- The existence of the ECHELON global telecommunications spying system and the so called FUKUSA network composed of the USA, Britain, Canada, Australia and New Zealand which has been active since the 1970s. New Zealand journalist Nicky Hager revealed this information in considerable detail in 1996:xxxviii
- The existence of an army of US analysts controlling all Internet traffic using tools like the HKEYSCORE program. One has only to look at the structure of global fibre optic communications to ee that the majority of these pass through the United States and are easy for the US authorities to intercept. Long before the revelations of Edward Snowden the symbiosis was clear between big companies like Google or Microsoft and the imperial war and espionage apparatus. (Try searching duckduckgo.com using the term In-Q-Tel).xxxix
Obviously other data in Snowden's power like the instruction manual on the workings of the NSA or the complete list of its analysts are important information. But it would not be the first time this kind of information has ended up in the hands of foreign intelligence services. Many cases of high level infiltration in intelligence services have taken place without causing the kind debacle of which Edwards Snowden's enemies are accusing him of having provoked.
The fundamental importance of Snowden's revelations is political. They show in an irrefutable way in front of worldwide public opinion the complete contempt of the imperial powers for individual rights to privacy. One is no longer dealing with target categories like “terrorists” or “criminals” but absolutely anyone.
On the other hand, the Russian and
Chinese intelligence services must have been well aware from the start
of the powerful networks supporting Snowden which is why they treated
his request for asylum with such circumspection. With hindsight it has
been fortunate that Snowden did not end up in Latin America.
Snowden's revelations are playing an important role in the awakening of awareness among large sections of the world population of the totalitarian Western system dominating most of the contemporary world. But people around the globe will be unable to use that information to defeat the designs of the imperial powers unless they understand clearly the true nature of the powerful Western elite interests attempting to manipulate that information for their own ends.
NOTES
The Guardian, 10 de juni de 2013
Entrada sobre Edward Snowden en Wikipedia (inglés)
iiiNew York Times, 16 de junio de 2013 http://www.nytimes.com/2013/06/16/us/for-snowden-a-life-of-ambition-despite-the-drifting.html?pagewanted=all&_r=1&
En el artículo original se usa la palabra “geek”, que en inglés tiene
un significado bastante más amplio que en español, donde solo se usa
para designar a alguien con intereses muy estrechos, especialmente
tecnológicos. Por eso la tradujimos como “friki”, es decir, “una persona
cuyas aficiones, comportamiento o vestuario son inusuales”. http://es.wikipedia.org/wiki/Friki
ivSnowden,
para conseguir ese trabajo como guardia de seguridad en una instalación
de la NSA ya debe haber tenido algún tipo de autorización de seguridad –
algo que lleva tiempo conseguir. Según este artículo del Washington
Post, desde el 11 de septiembre de 2001, ha habido un gran aumento en la
cantidad de puestos de contratistas y empleados del sector público a
los que se requiere presenten una autorización de seguridad, desde
personal de mantenimiento en agencias de espionaje hasta técnicos y
desarrolladores de software. En 2010, el número de estos trabajadores se
calculaba en unos 854,000 en todos los EE.UU.
vBásicamente,
en los EE.UU. hay tres niveles de acceso a información clasificada:
CONFIDENTIAL, SECRET y TOP SECRET. Para lograr una autorización al nivel
más bajo, CONFIDENTIAL, se requiere pasar por una investigación de
entre unas semanas y unos meses, que cubre los últimos 7 años de la vida
del sujeto. Para obtener una autorización en el siguiente nivel,
SECRET, el período de la investigación va de algunos meses hasta un año,
siendo un pobre historial financiero la causa más común de
descalificación del sujeto. Este tipo de autorización es la más común a
nivel de contratistas civiles trabajando para el Estado de EE.UU. Para
obtener una autorización TOP SECTRET (TS), que da acceso a información
sobre seguridad nacional, antiterrorismo y contrainteligencia, los
requerimientos del estudio del sujeto son mucho más estrictos. Se debe
pasar por una investigación SSBI que debe ser hecha de nuevo cada 5
años. Se investigan los últimos 10 años de vida del sujeto (o, en su
defecto, a partir de los 18 años). También se investiga a su familia y
al registro del aplicante en otras agencias federales del gobierno de
los EE.UU. Esta investigación incluye entrevistas con familiares,
antiguos empleadores, conocidos, y con el sujeto mismo. Sujetos que han
recibido una autorización de acceso a información clasificada de esta
categoría pueden además acceder a una autorización de acceso a
Información Sensible Compartimentada (SCI), ya sea para Inteligencia de
las Comunicaciones (SIGINT), para información sobre armas nucleares,
para blancos de armas nucleares, etcétera. El requisito indispensable
para acceder a una autorización SCI es haber pasado por una
investigación SSBI. En el caso de Snowden, lo más probable es que
tuviera una autorización de acceso a información clasificada TS/SCI.
viCuenta
la historia que Snowden se sintió defraudado cuando en Ginebra, la CIA
deliberadamente emborrachó a un banquero con el fin de chantajearlo y
lograr reclutarlo para la agencia y así tener acceso a información
secreta sobre la banca del país helvético, que en ese momento se
encontraba una legislación para aumentar la transparencia bancaria.
xiiPara
una discusión del papel jugado por la Fundación Ford en apoyo a la
Guerra Fría Cultural llevada adelante por la CIA en Europa Occidental en
los años 50 y 60 del siglo pasado, ver “La CIA y la Guerra Fría
Cultural”, de Stonor Saunders. Sobre el papel de fachada de la CIA que
juegan las principales fundaciones filantrópicas en los EE.UU., ver “The
Ford Foundation and the CIA: A documented case of philanthropic
collaboration with the Secret Police”, de James Petras http://www.rebelion.org/hemeroteca/petras/english/ford010102.htm
y para una discusión algo más actualizada del tema, ver “Ford
Foundation, The CIA and U.S. Establishment Conspiracy” (I y II) de Bob
Feldman. http://wherechangeobama.blogspot.com/2012/07/ford-foundation-cia-and-us.html http://wherechangeobama.blogspot.com/2012/08/ford-foundation-cia-and-us_1971.html
El 15 de agosto, el diario Wall Street
Journal informó que una sesión de chat que tuvieron Edward Snowden y su
padre, Lon, se realizó contra la voluntad de los abogados que asesoran a
éste último. El chat de dos horas entre padre e hijo se llevó a cabo
con la ayuda de Ben Wizner, abogado de la ACLU. Wizner pertenece al
equipo de abogados defensores de Edward Snowden en los EE.UU. Según el
diario estadounidense, el contacto entre padre e hijo se realizó contra
la recomendación del abogado de Lon Snowden, Bruce Fein. Al ser
informado de la conversación el abogado ruso de Edwad Snowden, Anatoly
Kucherena, dijo que le había urgido a su cliente que no hablase con su
padre ni por medios electrónicos ni por teléfono, y les pidió a ambos no
tener contacto hasta que pudiesen encontrarse en persona.
Una
nota de febrero de 2009 señala que los miembros de AccountabilityNow
entonces eran los grupos: "Daily Kos, MoveOn, the Service Employees
International Union (SEIU), ColorofChange.org, Democracy for America,
21st Century Democrats" y "BlogPAC".
Greenwald, Poitras y Freedom of the Press Foundation
xxxviiiDescargar el libro “Secret Power” en http://www.nickyhager.info/ebook-of-secret-power/
fredag 28 juni 2013
Events in Brazil and the recent debate on Social Security benefits
toni solo and Jorge Capelán discuss events in Brazil and the Nicaraguan right wing's failed efforts to manipulate recent protests by elderly retired people about Social Security benefits.
Click to listen
Click to listen
måndag 24 juni 2013
Vad händer i Brasilien?
Av Jorge Capelán, Riktpunkt.nu
Den västerländska mediebevakningen om vad som händer i Brasilien är förkastlig. Som i fallet Libyen har imperiets maskineri för hjärntvätt och psykologisk krigföring lyckats påverka hela det politiska spektrumet – inklusive tongivande medier inom det som brukar kallas för vänster.
Det som händer i det sydamerikanska landet är allt annat än en ”revolution underifrån”, och det är inte heller något folkligt uppror mot arbetarpartiet PT:s politik utan en rörelse som tillfälligt har kapats av en aggressiv of fascistisk höger med stöd från delar av medelklassen och imperiet.
Om man googlar runt lite och tittar på bilderna från demonstrationerna de senaste dagarna märker man genast att merparten av alla demonstranter som visas är vita i ett land där 52 % av befolkningen är svart – och där de flesta svarta är fattiga.
De senaste 10 åren har de svarta ökat sin medelinkomst med 43.9% medan de vita (varav merparten tillhör medel- och överklassen) har ökat sin medelinkomst med 19.8%. Detta beror på en massiv omfördelning av resurserna som både Lula och Dilma har åstadkommit.
Omkring 20-25% av brasilianerna har lyfts ut ur fattigdomen. Det är inte dessa människor som demonstrerar mot regeringen.
De som romantiserar de senaste dagarnas protester som en ”sann” revolt underifrån mot en till ytan progressiv men i själva verket nyliberal regering har en rad saker att förklara: Vad är revolutionärt och progressivt i att skandera att ”ett enat Brasilien behöver inga politiska partier”?
Hur kan man betrakta en regering som nyliberal vilka ökar de fattigas inkomster och lyfter dessa ut ur fattigdomen, en regering som visar att det är fördelningspolitiken som möjliggör tillväxten, samt att man både kan utvidga den inre marknaden via ökad folklig konsumtion och samtidigt öka exporten?
Inledningsvis hade protesterna en helt annan inriktning, de var små (som mest 3 000 personer) och Sao Paulos militariserade polis mötte dem med övervåld. Polisen gjorde det på order av borgmästaren Geraldo Alckmin som tillhör högerpartiet PSDB (formellt socialdemokratiskt, nyliberalt i praktiken). Medierna (som i Brasilien är fräna motståndare till regeringen) svartmålade protesterna och hyllade polisen.
MPL-rörelsen eller ”Movimiento Passe Livre”, som startade protesterna mot planerna på att höja biljetterna i kollektivtrafiken i Sao Paulo, är ett slags motsvarighet till Planka.nu i Sverige. Den stöds av många vänstermänniskor ur alla schatteringar, inklusive av många PT-anhängare. PT har självt avgiftsfri kollektivtrafik i sitt program! I MPL fanns grupper som var emot all partipolitik överhuvud taget, men de var inte i majoritet och inte heller skulle de slåss med andra vänstermänniskor om en partibanderoll. Programmen mot vänsteraktivisterna i demonstrationerna startade senare.
Det som hände i Sao Paulo, där det hela började, var följande:
- Den 10 juni, MPL samlar jättemycket folk till en demonstration, enligt uppgifter ca 5 000 personer. Den militariserade polisen slår till på ett brutalt sätt. Många människor över hela landet blir jätteupprörda. Tidningarna fortsätter med sin kriminaliserande retorik.
– Till nästa massmöte, den 13 juni, kommer det hela 20 000 personer till demonstrationen. Över 70 demonstranter grips av den militariserade polisen med motiveringen att de hade flaskor med vinäger för att skydda sig mot tårgasen. Många människor skadades och det hela sändes live av de stora privata tevekanalerna.
– Helgen till den 15 och 16 juni ägde flera våldsamma demonstrationer rum, främst i Belo Horizonte, Brasilia och Rio de Janeiro.
– På måndagen den 17 juni, vände samma högertidningar om och började istället uppmana folk att gå ut och demonstrera utan politiska fanor, enbart med den brasilianska flaggan. Dessa som tidigare hade kritiserat demonstranterna och hyllat polisens våldsamma ingripande. ”Ett enat Brasilien behöver inga partier”, löd (den klart fascistiska) parollen.
Ända sedan dess har stämningen ändrats radikalt i demonstrationerna. Alltför mycket viftande med den brasilianska flaggan utanför fotbollssammanhang betraktas allmänt i landet som högervridet – ja, rentav fascistiskt. En rekordsiffra på 65 000 deltog (inte 200-300 000 som det påstås). Trots att de gamla parollerna fortfarande hördes, överröstades dessa av andra, nya paroller såsom: ”sänk skatterna”, ”VM kostar för mycket”, ”ner med korruptionen”, och ”ner med utsugningen av medelklassen”. Protestens sociala sammansättning samt dess innehåll hade ändrats.
Medan MPL krävde fri kollektivtransport, bättre utbildning och bättre hälsovård, pratade den kapade rörelsen enbart om ”korruption – inte om de privata intressenas korruption, naturligtvis, och inte heller om mediemogulernas korruption. Fascistiska grupper av skinheads och andra våldsamma element dök upp på demonstrationerna och hotade med våld mot alla vänsteraktivister son bekände sig som sådana. Många blev misshandlade, inte bara i Sao Paulo, utan på många andra ställen. Inga banker eller andra kapitalistiska symboler attackerades, däremot offentliga byggnader och PT:s partilokaler samt andra vänsterorganisationers lokaler förstördes.
Det finns många vittnesmål om att polisen på många håll lät de våldsamma grupperna agera ostört utan att ingripa. Det finns också vittnesmål om att grupper av oidentifierade individer brände ner saker på öppen gata på platser som inte hade någon anknytning till demonstrationerna, förmodligen med syftet att konstruera ett scenario av kaos.
De flesta som har deltagit i demonstrationerna håller inte med högeragendan, men det är först nu de börjar inse att rörelsen har bojkottats.
Detta destabiliseringsförsök kommer inte att lyckas övergå i en ren statskupp pga. de som kapar dess ledning inte har någon politik alls.
Det handlar om grupper i Brasilien som är alltför beroende av USA och Europa och den enda politik de kan erbjuda är just den politik som det brasilianska folket inte vill ha, nämligen nyliberalismen.
Än så länge har president Dilma Rousseff försvarat demonstranternas rätt att peka på bristerna i den brasilianska demokratin samt att diskutera hur en ny politik kan utformas. PT har klart och tydligt fördömt polisens våld mot demonstranterna samtidigt som de isolerade våldshandlingarna påbörjats av de fascistiska infiltreringsgrupperna.
I fredags samlades 76 vänsterorganisationer, inklusive politiska partier, fackföreningar och sociala rörelser i Sao Paulo, för att utbyta analyser om vad som hade hänt. Grupperna, som samlar praktiskt taget hela spektret av landets vänster, inklusive partier som befinner sig i opposition till PT, beslutade om att bilda en gemensam front mot det fascistiska våldet samt att verka tillsammans för att rörelsens ursprungliga paroller återupptas. Liknande möten har hållits på många andra ställen i Brasilien denna helg.
MPL ställde tillfälligt in demonstrationerna när det stod klart att de hade kapats av fascister. Nu återupptas dessa igen, inte som opposition mot regeringen utan som ett fredligt sätt att fördjupa regeringens sociala målsättningar.
Att västerländska medier har gjort en så stor sak av demonstrationerna i landet beror på att Brasilien har befäst sin ställning som världens sjätte största ekonomi och dess utkom håller i sin hand nyckeln till Latinamerikas rörelse för självständighet gentemot Väst.
USA och dess europeiska allierade har ett klart intresse av att de krafter som utlösts i samband med demonstrationerna används med syftet att hindra Brasilien från att spela en avgörande roll i byggandet av den gryende multipolära världsordningen.
Jag menar inte att CIA ursprungligen ligger bakom protesterna, men det är högst troligt att NATO:s strateger för psykologisk krigföring har på olika sätt bidragit till försöket att bojkotta proteströrelsen.
Som av en ren händelse, förra veckan annonserades Obamas kandidat till ny USA-ambassadör i Brasilien. Hon heter Liliana Ayalde, och var stationerad i Asuncion, Paraguay, under ”expresskuppen” i fjor varpå den paraguayanska oligarkin avsatte president Fernando Lugo.
Protesterna kan bli ett tillfälle att befästa den sydamerikanska jättens befrielse från den nyliberala politiken, men de skulle också kunna leda till nya destabiliserande incidenter som så småningom skulle kunna kompromettera Latinamerikas process av integration och självbestämmande.
Än så länge har president Dilma Rousseff och hennes allierade på vänsterkanten hanterat situationen med visdom, försiktighet och politisk intelligens. Låt oss hoppas att hon, PT och dess allierade lyckas, eftersom Latinamerika behöver ett starkt Brasilien.
Jorge Capelán
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)