Idiotin i svensk media om Latinamerika fortsätter, återigen med Kuba som favoritobjekt. Enligt DN har kubanerna aldrig fått smaka på orientaliska maträtter, ja, inte ens "utländsk mat" överhuvud taget.
“Vissa har aldrig provat utländsk mat. Nu slår den första privata, indiska restaurangen upp portarna på Kuba”, kan man läsa i ingressen till artikeln ”Första orientaliska restaurangen på Kuba” som DN:s webbsida publicerar idag.
Högertidningen skulle förstås kunnat nöja sig med att vinkla nyheten genom den i och för sig billiga och utnötta men verklighetsförankrade poängen av att nu när det finns privata/kooperativa restauranger utbudet till vanliga kubaner har blivit avsevärt större, vilket förmodligen stämmer.
En halvsanning, eftersom det sedan decennier tillbaka finns små privatägda restauranger kallade paladares – alla som varit på Kuba de senaste 20 åren vet att det kryllar av dem. Skillnaden är att idag är det lättare att starta privata restauranger med plats för upptill 50 gäster.
DN:s artikel kommenterar och ”förbättrar” ett inslag från brittiska BBC.
Inslaget handlar om en indier utvandrad från Storbritannien (och bosatt i landet sedan 17 år tillbaka) som har öppnat en indisk restaurang i sin lägenhet. Killen berättar att ungefär en fjärdedel av besökarna är kubaner och att många känner till den indiska maten på grund av att de har varit i utlandet. Han kommenterar det faktum att det i.o.m. de reformer som införts har det öppnats en massa nya restauranger.
Det idiotiska med DN:s rapportering, är att den så kallade journalisten Linnea Johansson känner sig tvungen att försköna BBC:s berättelse en aning: 1) Kubanerna aldrig har ätit utländsk mat och 2) Det antyds att restaurangägarna måste på något sätt smuggla in vissa ingredienser, förmodligen på grund av öns socialistiska system.
Vi börjar med nummer två: Den indiske restaurangägaren är tvungen att få sina koriander- och senapsfrön genom vänners turistväskor på grund av kapitalistismen. Alla båtar som kommer till Kuba är portade från USA-amerikanska hamnar i 11 månader på grund av blockaden, ett ofattbart intrång i den fria marknaden som olagligt påtvingas Kuba av världens största kapitalistiska nation.
...och nu till kubanernas påstått kulinariska isolering:
Kuba är ett invandrarland, det har varit det sedan 1492 då Columbus upptäckte Amerika och urinvånarna mer eller mindre utrotades. Utöver före detta afrikanska slavar och diverse europeiska invandrare, till och med svenskar, finns ansenliga kolonier av asiater, araber och judar för att inte nämna en stor grupp av latinamerikaner från hela kontinenten.
Dessutom har åtskilliga tusentals människor från världens alla hörn under förhållandevis långa perioder av sina liv bott på Kuba på grund av studier eller andra sorters utbyten.
Till råga på allt detta så har hundratusentals kubaner, kanske över en eller två miljoner, sedan 1959 deltagit i diverse internationalistiska uppdrag runt om i världen inom alla tänkbara områden. Det kubanska folket har mycket större kunskaper om världens kulturer än de flesta anar.
Restaurangen "La Torre de Marfil" i Havanna har funnits i 150 år med ungefär samma utbud av kantonesisk mat. Det är absolut inte den enda kinesiska restaurangen i landet.
Restaurangen "El Arabe" (ja, "Araben") grundades 1974 av självaste Fidel Castro. Under specialperioden fick den stängas men öppnades igen i oktober 2006. Det är absolut inte den enda restaurangen med mat från Mellanöstern på Kuba, det finns t.o.m. en som serverar judisk mat (ej koshier, tyvärr).
Men det kulturella genombrottet för kubanerna blir enligt DN/BBC att det öppnas en indisk restaurang på Kuba.
Jag undrar: Hur många indier överhuvud taget vet att det finns någonting som heter ”kubansk cuisine”? Förmodligen ytterst få i ”världens största demokrati” vet det. Vilken andel av Indiens befolkning har råd att gå på en kubansk restaurang i Dehli? Förmodligen en mycket mindre procentandel av den indiska befolkningen gör det jämfört med andelen kubaner som har råd att besöka den indiska restaurangen i Havanna, oavsett om notan betalas i peson eller i CUC.
Jag säger att det verkligen uppseendeväckande är inte att indiska restauranger är en nyhet på Kuba, utan att en journalist från världens mest datoriserade land, ett land som tror sig ha patent på begrepp som demokrati och mänskliga rättigheter, har en såpass barnslig och enfaldig syn på världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar