SR:s rökdränkta fantasier om Latinamerika

Av Jorge Capelán.

Jag har tidigare kallat Lars Palmgren, SR:s korrespondent i Latinamerika, för en "agent". Jag måste erkänna att det handlade om en grov överskattning från min sida.

Palmgren är nog snarare att betrakta som ett litet kryp, men av den otäcka sorten, precis som Sverige är att betrakta som ett pyttelitet land, där det bor en pytteliten kung i ett pyttelitet slott, osv... Det verkligen obehagliga är att det pyttelilla landet råkar vara världens största vapenexportör per capita och det land där bankirernas ekonomi är den tredje största i Europa i procentandelar av bruttonationalprodukten. Detta omvandlar dess legojournalister till verkliga krigspropagandister.

Lars Palmgren behövde inte ens stiga ur sängen den andra maj för att på ett sk "professionellt" sätt slänga ur sig dagens krönika.

Det kanske var den tjocka röken av Carabineros, den chilenska polisens, tårgasgranater mot fackligt aktiva och studenter som fick honom att sova tungt och "få" lite inspiration, vad vet jag? Saken är att SR:s korrespondent bara råkade drömma sig fram till några rader att nöja sina alltmer reaktionära redaktörer med. 

Palmgren drömde nämligen om att han var omringad av salvadoranska 60-plus gerillor - varav de flesta utom en flicka han av någon anledning kände till sedan tidigare. I slutet av korrespondentens dröm dök den nicaraguanska revolutionära ledaren Tomas Borge upp vars nick han tolkar som en möjlig dödsdom, vilket får honom att vakna.

Nyheten om sandinistledarens död i Managua råkade sammanfalla med första maj - samma dag då de chilenska "demokratiska" säkerhetsstyrkorna anföll och misshandlade fredliga demonstranter.

Palmgren har naturligtvis inte tid att rapportera om vad Chiles förtryckarcklig gör mot den egna befolkning i det land han bor - det bara skulle få SR:s lyssnare att bli upprörda helt i onödan, eller hur?

"Journalisten" Palmgren nöjer sig med att konstatera att Borge är en "oligark". Borge var enligt Palmgren sandinistrevolutionens största hjälte, "han var lite av en poet, eller ville åtminstone vara det, revolutionens oberäkmelige, charmige, snabb i käften".

Det spelar inte någon roll att tex Julio Cortazar, Gabriel Garcia Marquez eller självaste Sergio Ramírez - en svuren fiende till sandinsterna i dagens Nicaragua - inte förnekar Borges intellektuella förmåga, det räcker med att Lars Palmgren ritar upp en karikatyr för att den skall vara sann i det pyttelilla landets "offentliga meningens" ögon.

Krypen Palmgren säger att Borge, som mycket riktigt var sandinistregeringens inrikesminister på 1980-talet, "mycket snabbt blev en del av sandinisternas förtryckarapparat". Var har Palmgren hittat bevis på sina påståenden? Ingenstans förutom i gamla USA-amerikanska tidningar från Ronald Reagans dagar, i tidskriften Contras artiklar eller i Miamis antikubanska högerns rituella smädelseskrifter. Alla seriösa källor, bland dem den Internationella Brottsdomstolen i Haag, instämmer i synen att det som hände i Nicaragua på 80-talet var en terroristisk sk "lågintensiv" aggression mot oskyldiga civila.

Denna aggression finansierades genom bildandet av nätverk för knarkhandel som överlever fram till våra dagar och som utgör ett allvarligt hot mot regionens stabilitet - en farsot från vilken Nicaragua är skonad, mycket tack vare Tomas Borges arbete för att bygga upp en poliskår grundad på patriotiska och socialt medvetna värderingar.

Borge, som var FSLN-grundaren Carlos Fonsecas närmaste vän och kamrat, fängslades flera gånger och blev svårt torterad. Som inrikesminister på 1980-talet var han pådrivande i den revolutionära regeringens politik som förbjöd avrättningen av gripna representanter för den störtade diktaturen och historien om att han släppte sin egen torterare fri är väl dokumenterad.

Allt detta är känt för de allra flesta nicaraguaner, oavsett om de röstar på sandinistpartiet eller inte. Under Borges avskedsceremoni i det nicaraguanska parlamentet prisades hans avgörande inflytande på landets moderna historia av ledaren för oppositionsalliansen PLI samt av före detta contraledaren Jaime Morales Carazo.

Palmgrens krönika om Tomas Borge är en grov förolämpning mot de flesta nicaraguaner, en förolämpning som blir ännu grövre med tanke på de företeelser i Latinamerika som han rutinmässigt väljer att inte rapportera om. Ännu värre än den konsekventa förolämpningen mot ett helt folk är SR:s ohämmade ställningstagande för de mest bakåtsträvande intressena i världen i stort och i Latinamerika i synnerhet.